Jag fick tag i barnvakt ikväll så jag kunde gå på gympan. Herrejäklar vad jobbigt det var. Jag har ändå tappat två kilo sedan innan jul, men jag tar kanske i hårdare nu än då. Jag var så trött i armarna att jag bara darrade efter passet när det var dags för strech.
Jag vet att projektet heter projekt promenad och inte projekt gympa. Men jag vill visa på att det går att gå från att bara promenera till att lägga till ytterligare en träningsform och sedan ytterligare en (jag springer vår, sommar och höst). Jag lägger till allt jag gör för att dels dokumentera och dels inspirera. Jag började med promenader direkt efter förlossningarna och började springa när jag fick klartecken av mödravården och sedan drog min löppartner Ebba med mig på gympan.
Innan jag fick mina barn jobbade jag extra som gyminstruktör och vattengympaledare. Och jag är tjejen som HATADE skolgympan. Skolkade så fort jag fick chansen. Jag hakade på en klasskompis att börja läsa idrott under min pedagogutbildning och när jag kom dit gick det upp ett ljus. Idrott kan vara fantastiskt roligt (om man har rätt pedagoger som lär ut, vilket jag aldrig fick uppleva under min skoltid). Jag har alltså blivit "sportig" i vuxen ålder. Detta tycker jag bevisar att det aldrig är försent!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
All inspiration till träning välkomnas!
Promenader är grunden, allting annat är bonus! Rolig bonus :)
Håller med de andra!
Jag tänker också börja med gympa eller ngt annat, men först måste jag gå ner lite till, för att orka.
Jag var också en sån där som verkligen hatade skolgympan. Precis som du så skolkade jag ofta. Håller med dig att det aldrig är försent. Men tror att när man går i skolan så antingen gillar man gympan eller inte. Kanske beror det på hur populär man är. Tror inte att det beror så mycket på idrottläraren. Vissa är ju jätteduktiga och blir glada vad än idrottsläraren säger, andra bara hatar alla förslag som läraren kommer med.
/Alex
alex: Jag har skolios och min läkare och idrottslärare sa åt mig att jag nog inte skulle vara med på gympan. Idag skulle ingen ha sagt så, men då fick jag vara inne och räkna matte istället. Det hela slutade med att jag hatade gympan och matte med för den delen. Mycket opedagogiskt för en sjuåring.
Fillan: Ja, verkligen. Vilken opedagogisk lärare.
Jag var tvungen att fråga sambon hur han gör när elever säger att de inte vill vara med på gympan. Ofta säger han åt dem att ta en promenad istället. Eller när de ska vara på badhuset, så är det ofta många tjejer som har mens just då, återkommande, då får de också gå en promenad. Eller om de ska spela fotboll, så blir de indelade i två grupper, där den ena gruppen som vill spela får göra det, och den andra får göra ngt annat i idrottsväg.
/Alex
Skicka en kommentar