Utmana dig själv!

Elsa berörde ämnen motivation några inlägg ner och eftersom jag har funderat en hel del kring detta så måste jag skriva vad jag tror.

I början när jag promenerade så var det lite jobbigt, jag var ovan och sträckorna kunde kännas oändligt långa. Jag har aldrig förut utfört någon motion/träning så regelbundet. Då, i början räckte det med att tänka på att jag skulle skriva i mina resultat här i. Ju mer jag gick, desto oftare kunde jag rapportera. Det sporrade mig.

Det gör det nu också. Men nu när promenaderna har blivit en vana, när jag med en lätthet kan ge mig ut så är det något som fattas. Jag tror att det är variationen som fattas. Det får inte bli för enformigt, för då tröttnar man nog. Jag måste utmana mig själv, variera träningen. I början kanske man blev helt slut efter en promenad. Det var utmanande. Samtidigt som man blev slut så kände man att promenaderna gjorde nytta, för man blev piggare och kände sig snyggare och vackrare.

Utmana dig själv. Jag har den där halvtimmes sträckan som jag ska gå på snabbaste möjliga tiden från gång till gång. Men det räcker nog inte, något mer måste till. Nu när våren och sommaren kommer så kommer jag cykla en hel del. När det gäller promenaderna så kan man försöka hitta någon uppförsbacke och gå/springa uppför den. Träna intervaller.

Jag tänkte på det i förra veckan, när sambon kände sig slut i kroppen efter volleybollträningen och hade träningsvärk. Han kände av sitt tränande, han visste att han hade gjort något, men jag kände nästan inget av promenaderna. Lite svettig blev jag, och kanske lite slut i armarna efter stavgången.

Man vill ju känna något. Jag vill känna att jag gör någon nytta för min kropp, därför tror jag att det ibland är bra att köra ett pass där man blir helt slut. Så tjejer, låt oss utmana oss själva eller någon annan, när tiden, lusten och orken finns till det. Så att vi inte tröttnar på promenaderna. För då är risken stor att man lägger av.