När jag kom hem från ännu ett jobbpass så tänkte jag att jag skulle ge mig ut på en promenad. Men först skulle jag göra det ena och det andra. Sen tänkte jag vänta tills sambon kom hem med pulsmätare. Sen började jag fixa med maten. Jag var på väg ut så många gånger i dag, och hade tusentals ursäkter. Det blev inget.
Gårdagens promenad gick jag dock på helt andra vägar än de jag brukar gå. Var i Skövde, hos mamma, och gav mig ut på en rask promenad i solskenet, på vägar som var bekanta men ändå inte. Så mycket nytt hade tillkommit, nya hus hade byggts, gamla restauranger hade försvunnit. Jag gick där Alex, 18,19, år, ofta hade gått. Minnen, minnen. En kort period bodde jag i de kvarteren, men många tankar och minnen kom till mig. Så konstigt och annorlunda. Mina gator, men ändå inte.
En fin promenad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det där är en märklig känsla, jag gick i mina gamla kvarter i lördags med samma funderingar som du.
Skicka en kommentar