söndag 13 april 2008
Klart och färdigt
Möjligen blir det någon form av fortsättning men just nu ligger våren och sommaren framför oss och jag tror att vi alla är mer lockade av det än att uppdaterar en "PP-sida".
So lång!
lördag 12 april 2008
Hemma igen
Borta är häftigt men hemma är skönast. Jag gick många steg varje dag men nu när jag äntligen blev klar att blogga har jag bara de senaste dagarna kvar i stegräknaren. Resedagen kom jag upp i 1200 steg (på ett ungefär), andra dagen var jag över 30000 steg och sedan höll det i sig mellan 16000 och 26000 steg per dag förutom resedagen.
Jag kom hem 14 timmar försenad i onsdagsmorse och dagen gick som i koma, i torsdags jobbade jag och hade migrän efter det och i går - fredag - var jag sjuk. Nu ska jag strax iväg till jobbet.
Men i morgon börjar en ny vecka!
torsdag 10 april 2008
Dagens sting
Infektion leder till timeout
Har någon tråkig infektion i kroppen, som aldrig vill gå över. Det jobbigaste är att jag inte har någon ork och att jag är svullen i halsen. I flera dagar har jag varit svullen i halsen, även om det håller på att ge med sig nu. Men i nästan en hel vecka har jag inte kunnat äta som vanligt, för det gör ont när man sväljer. Bara soppor har det blivit. Rena bantningskuren! Har gått ner något kilo, men det kommer jag säkert gå upp när jag börjar käka. Längtar efter en köttbit.
Favoritsoppa för tillfället är tomatsoppa. Även barszcz är gott. I morgon ska jag nog göra spenatsoppa. Är det någon som har något bra recept på sådan, eller soppa överhuvudtaget så får ni gärna dela med er? Helst ska den var slät, och gärna mjölkfri.
Jag brukar faktiskt inte vara så sjuk som jag har varit den senaste tiden. Förr har jag bara blivit förkyld en gång om året, i några dagar. Men sen projektet startade har jag blivit dålig då och då. Jag undrar om det beror på att jag har rört på mig regelbundet, kroppen kanske gör sig av med en massa dåliga grejer i och med det, och därför blir jag sjuk stup i kvarten? Någon som vet?
Timeout på obestämd tid alltså.
Aktiviteter vecka 13
Åsa
Eva
Elinleticia
Carina
Elsa
Cat:
Söndag: reste hem från sthlm
Måndag: Feber och magproblem
Tisdag: Vilade efter sjukan.
Fillan
Alex
Jag tar timeout på obestämd tid. Infektion i kroppen och i dag (10/4) påbörjade jag en antibiotikakur som ska pågå i tio dagar, så under den tiden blir det nog inga promenader.
onsdag 9 april 2008
Tappat mitt målfokus
När jag känner mig stressad och jobbar så här mycket börjar jag slarva med maten. Istället för att gå ner till Ica-affären på hörnet och köpa något vettigt stoppar jag i mig det jag hittar på jobbet: godis, kakor och i bästa fall en och annan frukt. Borta är tanken på den 1,5 kg som jag har tänkt bli av med under april och istället letar jag efter snabb belöning och lösning som inte kräver någon tid - den belöning och lösning som sedan blir mitt dåliga samvete.
Nej, vart tog den positiva trenden vägen? Jag kände ju att jag var på rätt väg, att fettet började ge efter för musklerna och att linningen på byxorna började sitta lite mindre tajt runt magen. I morgon åker jag till Göteborg. Då hoppas jag på bot och bättring. Jag kommer ju i alla fall inte behöva jobba.
Nystart
söndag 6 april 2008
Vem har sagt att promenader inte är någon utmaning?
Tidigare i veckan bjöd min morgonpromenad på en riktig hinderbana, plusgraderna gjorde att en tredjedel av sträckan var rena isgatan (den tredjedel av sträckan som varit sämst plogad och nu bestod av ett rejält snötäcke som förvandlats is). Det var inte minsta antydan till ”skrovel” på isytan som kunde underlätta promenaden . Ovanpå islagret låg dessutom en halv centimeter med vatten. Att ramla skulle med andra ord inte bara göra väldigt ont, man skulle dessutom bli väldigt blöt. Här gällde det alltså att ta det försiktigt. Det var svårt att ta vanliga steg, istället fick jag glida fram på skorna och samtidigt försöka hålla balansen. Jag tror faktiskt att skridskor hade fungerat bättre.
Nästa utmaning kom vid de mer trafikerade delarna av sträckan. Det hade varit lite si och så med plogning där också men det fanns ytor där asfalten till och med tinat fram. Naturligtvis ville vi alla ta den uppkörda vägen, gångare och cyklister, och en sak kan jag säga: cyklister beter sig som att de äger vägen! Det var mer än en gång jag kände en passerande cyklist nudda vid jackan.
När jag slutligen, och utan att någon olycka inträffat, nådde den sista delen av sträckan började det att blåsa upp. När jag kom till krönet på en backe hade det börjat blåsa rejält och eftersom gatorna i centrala delarna av den här stan är raka och totalt öppna för vindar drevs vinden in mellan husen och rakt emot mig och en tjej som gick där. Vi tittade på varandra och skrattade eftersom vi tog steg i luften utan att förflytta oss framåt, dessutom var det svårt att andas. Varje gång vinden stannade upp för att ta nya tag fick vi skynda oss så att vi hann förflytta oss framåt. Det gick - även om det gick långsamt – men fram kom jag till slut.